Post tenta

Jag skrev en tenta. Under tre och en halv timme präntade jag ner tre månaders förvärvad kunskap. Magontet fanns och lämnade mig inte riktigt förrän några timmar senare. Nu känns allt långt borta, magen gör inte längre ont och jag hoppas på ett positivt besked om två veckor. Annars är det väl bara att göra om och göra rätt.

Idag var en fantastiskt händelselös dag som kändes ganska välbehövlig. Känslan av att inte behöva göra just någonting är fin. Att gå ut och källsortera kändes som en prestation som rättfärdigade att man inte gjorde något mer ansträngande resten av dagen. I längden är sådana dagar ganska uttråkande, idag var det bara fint och underbart.

PUSShej

Mamma,

Jag har har köpt en dörrmatta nu. 10 kr på RUSTA.

Att komma ihåg

Jag tränar ibland. Mest spinning. Nästan bara faktiskt.

"Förändring förnöjer" tänkte jag och gick på bodypump. Jag kan nästa inte röra armarna. De ligger liksom helt still när jag förflyttar fingrarna över tangentbordet. Jag kommer nu ihåg varför jag inte har gått på bodypump sedan februari.

Annars så läser jag fortfarande om rörelseapparaten. Tog mitt första venprov igår och satte in en PVK-infart. Dricker mycket te. Väntar nästan lite på julen nu och stickar fortfarande på samma mössa.

pusshej

Tillägg

Kort

Bönbiffarna blev lite brända. Potatismoset blev gott. Jag har börjat sticka en mössa. Jag läser om rörelseapparaten och ska förhoppningsvis reda ut hur motorisk kontroll fungerar. Elisabet har ett eget plast-skelett och jag är lite avundsjuk. Jag har spelat fantastiskt mycket alias i helgen. Imorgon ska jag våga mig på att gå till en frisör i Umeå. Det är dyrare att klippa sig här än hemma.

Jag har bokat julresan hem. Vi ses den 22:a december om SJ sköter sig.

PussHej

Tillbaka

Tillbaka i norr och livet är fint. Höstigt, friskt och fräscht. De nya läkarstudenterna har badat i universitetsdammen i jakten på en prinsessa och jag har paddlat i en å.

Det är neuroanatomi med en rysk föreläsare,och brytningen på engelskan är därefter, likaså min totala förvirran som följer efteråt. Hjärnans strukturer och hålrum ska placeras ut till begripliga strukturer. Det finns så himla många delar som bygger upp allt det där, men jag försöker undvika tanken på den stora mängden och fokusera på att jag faktiskt vet var foramen mentale finns. Jag kommer aldrig kunna lära mig allt och varenda detalj. Bara att gilla läget.

Det var så härligt att komma tillbaka och inse att staden stod kvar, nästan som jag lämnat den och att människorna jag tycker om fortfarande finns här.

Ett badhus

Återvändo

Snart är jag redo, för ännu en tågresa. Jag har åkt mycket tåg det senaste. Malmö - Berlin - Budapest - Brasov - Istanbul. Sträckan Göteborg - Umeå återstår. Sedan ska jag sansa mig och hålla mig på samma plats en tid.

Best of Berlin: Östtyska cyklar
Best of Budapest: Bad som svalkar i värmen
Best of Brasov: Snäll medlidande rumänsk tant

Best of Istanbul: Café Hayat och betalsystemet till kollektivtrafiken

Det känns fint att återvända. Sommaren här var också fin, men det finns ett sug någonstans i maggropen att åter köpa mjölk från Norrmejerier, gotta ned huvudet i en tung köttig bok och att välkomna nya människor som förvirrat ska finna sig tillrätta i en ny stad. Det känns skönt att själv inte vara lika förvirrad den här gången. Det känns skönt att redan ha funnit en fast punkt och att till och med ha ett litet hum om vad som komma skall. 

Det enda som ger mig en liten obehagskänsla är hur otympligt tung packningen kommer bli.

Det var en gång

En gång i tiden var jag aupair vid Genèvesjön. Det är inte så himla längesedan faktiskt.

falaFEL

Gör falafel som faller isär och mer liknar en kikärtsröra. Lättuggat helt enkelt.

4 veckor.

I fyra veckor har jag knegat omkring här hemma på landet. Jag börjar sakna det som har känts som hemma i en annan del av Sverige. Människor, lägenheten, närheten och sättet som dagarna flyter på. Dagarna flyter på nu också, men inte med samma rytm.

Aldrig riktigt nöjd.

I augusti, innan jag lämnar mor och far på riktigt riktigt igen, blir det Istanbul med tåg. Det tror jag kan bli riktigt fint. Kraschar jag på hemresan är det Air Baltic´s fel. Jag litar inte fullt ut på dem. Men jag är nog bara fördomsfull. Och om jag kraschar på hemvägen så hann jag ju i alla fall med att resa lite.

Idag var jag på IKEA. Det har jag inte varit sedan jag var i Genève. Då blev det bombhot och evakuering. Nu var det lugnare och jag och mamma lunkade runt bland de göteborgskaste göteborgsdialekterna. Mamma stod och valde sopptallrikar i 45 minuter. Jag konstaterade att inte heller på IKEA har de rullgardiner som är bredare än 2 m. Attans att man har ett fönster som är 8 cm längre. Attans.

PS: Hanna är min vän och hon gör sig alltid bra på bild. DS

Sortera sopor inte människor

Jobbet

Kokar agar. Gjuter agarplattor. Blandar buljonger. Fikar. Autoklaverar. Diskar. Sorterar prover. Märker petriskålar. Odlar urinprover. Sorterar fler prover. Fikar.

Skörhet

Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa, 
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän 
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän

Hejdå

Jag packar ihop. Packar ned. Sorterar. Frostar av. Tuggar på torra rester av överbliven mat. Packar lite till.

Vi pluggade och pluggade och pluggade lite till. Sedan skrev vi den där tentan som var målet för den här terminen. Nu kan vi ganska mycket om cellens struktur och funktion. På 4,5 månad tror jag att jag har lärt mig ungefär lika många cellbiologiska termer som jag lärde mig franska ord under min tid i Anthy.

Jag tror på att det gick bra och kommer göra det fram tills att motsatsen är bevisad. Men för säkerhetsskull ligger de blytunga böckerna i resväskan och kommer få följa med söderut. Det är värt att släpa på dem i onödan för att slippa göra omtenta.

Ikväll far nattåget iväg och jag kommer inte tillbaka på 13 veckor. Det var en fin termin. Umeå är fint. Inte bara skrämmande kallt, mörkt och väldigt avlägset till alla andra. Det finns mycket som är varmt, ljust och nära här. Nu är det ljusare än någonsin. Solen går ned vi 23 och kryper fram någon gång innan kl 03. Däremellan blir det aldrig riktigt mörkt.

Jag har badat i Nydalasjön. Det var kallt. Och mycket mygg.

Regn.

Regn. 7 grader. Tentaplugg. Diskhög som väntar. Ångest över träningstillfällen som bortprioriteras allt för ofta. Middag med en case-grupp som jag kommer att sakna. Chokladte. Rostade mackor med marmelad. Timo Räisinen. Ett brev som beöver postas. Ett behov av att åka från Umeå. Snart.

Inte så illa som det låter. Men det är förbannat grått ute nu. Och den där middagen ikväll ser jag grymt mycket fram emot. Det kommer bli ett fint break.

Nallesjukhus

Det var dagen då Nallarna fick komma till sjukhuset och pysslas om. Stora som små. Långa som korta. Mjuka som hårda.

Det var fantastiskt roligt. Det var fantastiskt underbart. Det var fantastiskt bra.

Dans ma rue

Vita piskande små kulor hånade mig när jag cyklade hemåt på eftermiddagen. Jag blev sur och besviken. Hemma fanns en diskho, fulle med disk, och som fylldes på med ännu mera disk och nu hånar även den mig varje gång jag tittar dit.

Just nu lär mig lite om hur celler delar på sig. En cell blir två celler som blir fyra celler. Förhoppningsvis blir det inte så tokigt att de delar sig så mycket att de bildar tumörer. Blir det tumörer kan det bli dåligt om de skulle förflytta sig till något dumt ställe. Jag tror det är det som kallas cancer.

Tillbaka

Påsklov slut. Tillbaka till en verklighet av föreläsningar. Fast det var ju inget påsklov. Det poängterade Sven. Det var en föreläsningsfri period med tid för egen inläsning. Kom ihåg det.

Lugnet

Umeå avbefolkas under en kort tid. Det kallas påskledighet. Antalet cyklar som man möter på vandringen mot stationen är inte lika många. På Biblioteket är det ingen kö till kopieringsmaskinen. På ICA är det inte samma hets. Det är lättare än vanligt att få tvättid.

Jag stannar kvar här. Känner på lugnet och inväntar besök från pappsen och mammsen.

Duggapluggakugga

Skrev DUGGA. Rättade min egen DUGGA. Godkände min egen DUGGA. Åt lunch. Åkte ned på stan. Köpte en matta. Klippte mig. Cyklade hem. Åt pannkakor. Drack rödvin. Njöt av lite frihet.

Sopa

Jag äger ingen dammsugare. Därför sopar jag golvet med sopkvast. Det funkar fint. Dessutom går det bra ihop med mina tankar om att minimera min elförbrukning och på så sätt rädda världen.

Jag borde diska

Youtube räddade mig och fick mig att behålla pluggfokuset några timmar till. Den supervarma solen har jag hunnit njuta av idag, super-fantastiskt-jätte-härligt. Vintern är på väg bort. Vårjackan är på.

Jag har ätit tillräckligt många kolakakor idag för att orka springa 4 varv runt nydalasjön. Men det gjorde jag inte.

MAPK

Idag kikar jag på det här. Det kanske jag gör imorgon också. och kanske en hel vecka till. Det kommer en ny dugga om en vecka. Jag gör mig redo.

Studentlägenheten är fortfarande lite kal och obebodd. Men det ändras steg för steg. Idag börjar jobbet med gardinerna, någon gång efter att jag inte kan fokusera på MAPK-pathways längre.

Säkert! spelade på Umeå Open i fredags. Det var fint. Håkan vad också där. Honom ville alla se så jag fick inte plats.

Ett framtida mål som förhoppningsvis inte är allt för orealistiskt och avlägset just nu är att hitta några fler stolar på Myrorna. Kanske en byrå också.

30 minuter

Det tog 30 minuter att flytta mina tillhörigheter från kollektivet till lägenheten med kokvrå.

Just nu

Det flyter på.

Jag går på föreläsningar om membraner och intracellulär transport. Jag försöker förstå vad som är bra med kolesterol och dåligt med transfetter. Dugga nummer två närmar sig och jag tänkte bestämma mig för att klara den.

Första inrycket som doktor närmar sig. I maj kommer dagisbarnen med sina nallar som ska diagnostiseras. Nallar ska plåstras om, mätas och opereras. Och vi jagar febrilt efter plåster-sponsorer.

Och på fredag blir det flytt. Några hundra meter bort ska alla mina pinaler in i en lägenhet med två kokplattor och en fin fin frys, samt en minst lika fin mikro. I det krypinnet hittar ni mig i ett år framöver.

Häls på vettja!

Måndag

Solskenspromenad, scones och te sitter fint på en måndag.

No more kala asfaltsfläckar

Det snöar. Det började lagom tills jag hade slängt av mig långkalsonerna och tagit fram lågskorna.

Men yeah yeah. Jag svävar ändå på små rosa moln för att det står G på den inlämnade labben om enzymkinetik. Och jag har ju faktiskt inte ställt in vinterkängorna så långt in i garderoben det är inte ens är lite jobbigt att ta fram dem.

Nu tar jag helg och genom att åka på läger.

Sånt man saknar

Tecken

Jag försökte mig på ett initiativ till dagens andra semla. Det är ju ändå bara semledagen en gång om året. Men semlebullarna på ICA var slut och jag tog det som ett tecken från någon slags högre makt att det är dags att ta tag i det där sockerberoendet.

Barmark, nästan.

Nollgradigt. Man ser asfalten skymta under snötäcket. Solens strålar städar bort lite vinter i taget.

Livet just nu

 

Wikipedia är bra, YouTube är bra. Internetsamhället är bäst.

Vårkänsla

Första riktiga duggan, jag överlevde och insåg att elektrontransportkedjan, kolhydrater och amyoloida sjukdomar är ämnen som behöver ägnas lite mer tid åt.

Efteråt hyrde jag en bil på OKQ8 och hämtade en soffa på vallmovägen. En röd plyschsoffa, som Sture ärvt av sin farfars far. Den står nu i lägenheten som jag ska flytta till om en månad. Fast kontraktet är ju inte påskrivet så den kanske får flyttas en gång till, vem vet.

Våren är på väg, eller har i alla fall kommit på tillfälligt besök. Sol, vårvind, några kala asfaltsfläckar längs cykelbanan, plusgrader, kisande nordbor som njuter av varje solstråle. Jag tror aldrig jag har välkomnat våren så varmt. Det är så vackert.

Jonna,

Igår var dagen då jag pluggade, tvättade, bakade bröd, tränade, tittade på Solsidan och åt en massa kakor. Det är nog ungefär ganska många fler dagar som livet som student kommer att se ut.


Idag gjorde jag samma sak. Med enda undantaget att jag inte tvättade, bakade bröd och kollade på Solsidan. men dagarna ser ju lite olika ut ibland. Och Solsidan sänds ju bara på söndagar.


Betaoxidation, elektrontransportkedja, ketogenes och oxaloacetat är begrepp som börjar få en betydelse. På torsdag har vi en sådan där dugga som ska vara någon slags studiemotiverande delmål så att tentan ska känna lite bättre.


Jag tror att jag kommer ha panik den 3:e juni i alla fall.


Puss Hej!

En till bild.

En bild.

Check.

Din framtida doktor har en lägenhet på G och lämnar troligen med viss ångest kollektivlivet i april. Kollektivliv med bra människor är att rekomendera, ändå tar jag risken och försöker leva i ensamhet ett tag. Kanske kommer jag till och med att sakna katten Frank som kissar på badrumsvågen och hårar ner sängen.

Kanske.

OK

Superfokus, superlab, supergrupp?

Jag lider av någon slags fobi över att genomföra laborationer i laborationssalar. För många gånger har jag stått villrådig som ett fån, utan någon som helst aning om syfte, mål och resultat.

Det är skönt att situationer kan ändras. Idag kändes det ganska OK. Även om en mastodont-rapport ska skrivas ihop. Men det gör ingenting. Det känns OK ändå. För idag var jag inte villrådig, jag hade ett hum om vad syfte, mål och resultat kunde tänkas vara. Kanske var jag lite fånig. Men äsch.

Inte-misär

Idag smakade inte juicen gammalt kylskåp. Paprikan som jag piffade upp smörgåsen var inte möglig och mjölken hade inte surnat.

Bara människor.

Vi kämpar oss till självdistansen.

Självdistansen att inte alltid kunna svaret på alla frågor som ställs. Att nöja sig med att man omöjligt kan förklara alla fast man vill. Att det alltid kommer finnas andra som förstår innebörden av något lite djupare än Du gör. Att läkare bara är mänskliga människor som en gång i tiden bodde i sunkiga studentkorridorer, som en gång i tiden gick på fin- och fulsittningar, som en gång kämpade i glödlampans sken för att klara tentor och lämna i labbrapporter i tid.

Läkarna var en gång läkarstudenter, kanske fantastiskt ambitiösa, men ändå bara studenter, ändå bara människor.

Och när jag kommer hem till sommaren kommer jag inte kunna diagnostisera några ömmande ryggar, bultande huvuden eller rusande hjärtan. Jag kan kanske förklara sickle-cell anemi och skörbjugg. Men det kan en biomedicinare eller biotekninker kanske också.

Misär

Jag söndagsfrukosterade.

Juicen smakade gammalt kylskåp och tomaten som jag tänkte uppgradera mackan med var mosig och möglig. Det kändes inte så himla rockigt. Jag försökte skapa en plan över hur jag ska förbruka saker i en takt så att de inte hinner invaderas av mögelsvampar innan de hamnar i min mage. Det är inte så himla lätt. Kosten blir så ensidig då känns det som.

Jag vill inte ha tomat varje dag på mackan, men det känns bra att det finns en antioxidantbomb där i kylskåpet som man piffa upp vardagen med ibland. Som lite back-up. Jag tror jag har ett i-landsproblem.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.

Det är Kcat, Km, Kd, Kass och ibland bara K.

Det är induced fit, allosterisk reglering, subenheter, jämvikter, hexokinaser, chaperoner, denatueringar, amyloida sjukdomar, aminosyror, Michaelis-Menten och några vänner till. Det är fantastiskt. Att det finns så många olika delar, så många olika regler, så många olika samarbeten.

Och helheten blir ofta ganska bra, ibland kan den bli riktigt dålig också. Men det är ju inte så himla konstigt.

För visst kluddar man lite utanför strecken när man ritar i en målarbok. Visst spiller man ut lite kaffe när man går med koppen mellan köket och vardagsrummet. Visst misstolkar man signaler från människor i sin närhet ibland.

Visst gör man fel ibland.

Det gör byggarbetarna i vår kropp också. (Pedagogiken på topp idag!)

Fredagskänsla

Det rullar på tror jag att man kan säga. Jag hängde hyfsat med på föreläsningen om termodynamik, fram tills den sista timmen då det kaosade ihop sig totalt. Hjärnan tog fredagsledigt innan föreläsare Sven gjorde det och jag, jag tappade fokus, totalt.

Efteråt talade jag med en T2:a ( de lyckliga människorna som precis har tentat av det som vi precis börjat läsa). Han kunde inte så mycket om termodynamik och klarade tentan på poängen. Jag känner att det finns hopp även för mig.

Snö

Snön är nödvändig här. Oumbärlig. Vintern skulle bli för mörk utan snö. Vintern skulle bli för lång utan snö. Vintern skulle bli outhärdlig utan snö. Det vita gnistrande täcket fyller upp tomrummet av solljus. En snöfri vinter här uppe skulle föra mig mörkrädd och deprimerad.

Så funkar det

Vi skrev en DUGGA, först enskilt, sedan sammanställde vi den gemensamt i gruppen, sedan kollade vi på våra föreläsningsanteckningar, sedan fick vi fråga läraren om hjälpt, sedan lämnade vi in den. Så fungerar den första DUGGA:n på läkarprogrammet i Umeå.

Världar

os frontalis, patella, fibula. Jag kan dem alla nu. Nästan i alla fall. Franska har bytts ut mot latin, en viss likhet finns, ibland. Jag känner att jag håller på att leva mig in i ännu ett nytt språk, ännu en ny kultur. Den kallas Läkarvärlden och har en alldeles egen funktion i verkligheten, fast ändå integrerad med resten av samhället.

Ja

Det var upprop, jag sa JA med hög stämma. Det var 100 personer till. Två allmänläkare pratade på om liv, yrke, fritid och död. Faddrar bjöd på pastasallad till lunch. Och kanelbullar. Och kärleksmums. Är detta den hemska nollningen som det pratas om? Jag skrev in mig i kåren för billigare träning och för att det sägs att man ska vara inskriven där. Rex skällde som en tok på mig i dag. Terror var mest mysig och gosig.

Dagens middag

Dagens middag: Algerisk nötköttsgryta, utan nötkött, med kikärtor. Toppbetyg.

Gårdagens temperatur: Superduperjättekallt. Ni vet så där så att halsduken blir frostig, kinderna vitfläckiga och näsborrarna klibbar ihop sig när man andas in.

Helgens kändisträff: Anders "Ankan" i Anders och Måns ni vet. Men det var inte Ankan. De var bara sjukt lika och pratade på samma sätt.

Vrålåk.

Jag har köpt en urfin cykel. Svartlackad med blå reflexband på stänkskärmarna. Cykel-Uffe levererade ett stycke kvalité till ett bra pris.

Istidsgatan.

Knarrande snö. Isande kyla. Lite ljus. Mycket mörker. Vinter.

En inte helt olik värld från den i sydväst. Väskorna är uppackade. Mat är inköpt. De första räkningarna betalda.

SJ ska få några rosor av mig också. De var smidiga och underlättade min färd något alldeles enormt. Jag fick hoppa på nattåget i Göteborg, istället för att som det på min biljett stod att jag skulle vänta in ett X2000 tåg till Stockholm och där hoppa på nattåget som kom från Göteborg. Mycket tacksamt när man släpar på så mycket av ens liv som nu kan rymmas i så många väskor att man nätt och jämnt kan bära dem. TACK säger jag, utan ironi. Det var längesedan.

Packad.

Ibland ryms livet i en svart resväska, en blå sportväska, en stor ryggsäck, en liten ryggsäck och en axelväska. Inte särskilt långvarigt, men ändå. Det är tänkt att jag ska sätta mig på tåget idag för att resa mot livet i Norrland. Grymt.

Fakta.

All info nedan enligt WIkipedia, källan till all kunskap.

• Umeå är en tätort (stad) i Västerbotten. 
• Umeå är residensstad i Västerbottens län samt universitetsstad sedan 1965.
• Umeå är Sveriges tolfte största tätort, med drygt 75 000 invånare (2005) och är därmed Norrlands största tätort (Umeå kommun har 114 075 invånare).
  Lista på Sveriges 50 största orter finns här. Att lägga märke till Örebro på 6:e plats, jag trodde bara att man bytte tåg där!) 
• Umeå kallas ofta Björkarnas stad.
• Umeå är europeisk kulturhuvudstad 2014.
• Umeå har liksom större delen av Sverige ett milt tempererat klimat. (Hallå, Wikipedia, källhänvsining på den tack!)
• Per Elofsson kommer från Umeå kommun!

Inlägg 1

Din framtida doktor fick en chans, som hon tog. Det innebar att hon lämnade 4 fransktalande barn, med holländska pass, och for fram och tillbaka till Sverige i olika intervjuprocesser för att komma in på läkarlinjen (Nej, betygen räckte inte till så hon var tvungen att ta det den vägen). I Umeå gick det vägen och hon lämnade de 4 fransktalande barnen, med holländska pass, för gott.

Nu lever hon i ett nervöst flyttkaos i västra Sverige. Nervös inför vilka grejer som ska få följa med på den 100 mil långa färden. Nervös för hur krångliga SJ kommer vara och orolig för att det ska bli en onödigt tråkig och lång natt på Stockholms centralstation. Nervös för att hon kanske kommer plugga ihjäl sig.

Människor runt omkring var så ofantligt stöttande och delade med sig av väldigt mycket gratulationer. Herregud, pressen kändes (och känns) överväldigande. Trots det så ser Din framtida doktor ganska mycket fram emot att börja studentlivet. Att leva på kikärtor och EuroShopper toapapper är ganska lockande just nu. Men det kommer att komma dippar och dessa dippar kommer med stor sannolikhet nedtecknas här.

-Varför läkare? 

-Varför inte? Vad ska jag annars göra med mitt liv? Jag ska lära mig hur det där ofantligt fascinerande maskineriet fungerar, och vad som är fel när det inte fungerar. Jag ska leva med ett yrke där man möter människor, på riktigt. Jag ska hjälpa människor att bli friska. Jag ska utrota världssvälten och kanske rädda världen också.