Självdistansen att inte alltid kunna svaret på alla frågor som ställs. Att nöja sig med att man omöjligt kan förklara alla fast man vill. Att det alltid kommer finnas andra som förstår innebörden av något lite djupare än Du gör. Att läkare bara är mänskliga människor som en gång i tiden bodde i sunkiga studentkorridorer, som en gång i tiden gick på fin- och fulsittningar, som en gång kämpade i glödlampans sken för att klara tentor och lämna i labbrapporter i tid.
Läkarna var en gång läkarstudenter, kanske fantastiskt ambitiösa, men ändå bara studenter, ändå bara människor.
Och när jag kommer hem till sommaren kommer jag inte kunna diagnostisera några ömmande ryggar, bultande huvuden eller rusande hjärtan. Jag kan kanske förklara sickle-cell anemi och skörbjugg. Men det kan en biomedicinare eller biotekninker kanske också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar