Hur gick det vägen? Det känns som en evighet sedan jag satte mig på nattåget hit upp. Och ändå inte. Det var nog inte grundplanen någon gång att hamna här. En blandning av slump, tur och lite vilja gjorde ändå att det blev just så.
Jag är ganska nöjd. Nej, jag är väldigt nöjd. Jag trivs, jag har det bra. Jag vill kräkas på att det är mindre än två veckor kvar till en tenta som jag inte ens riktigt har förstått ska bli av. Men jag trivs ändå. Någonstans i tentaångesten (som ändå inte har infunnit sig än) så njuter jag av att förstå hur saker hänger samman. Det känns bra att vara lite nördig och förundras över att saker går vägen när så mycket kan gå fel. Jag tror det är ett bra tecken.
Men trots att jag säger att jag är nöjd så skulle jag ändå kunna offra min högra hand för att känna mig helt ledig en solig dag då temperaturen är -4 grader. Då skulle jag ta mina längdskidor och en termos varm choklad och glida ut i naturen. Den soliga dagen kommer förhoppningsvis om två veckor.
Om du offrar högra handen blir det knepigt med skidåkandet.
SvaraRadera/Anna