Hej Umeå, hej studentliv, hej termobyxor, hej billigt studentkäk.

Jonna ville ha en blogg om hur man lever som läkarstudent, så denna del av cybervärlden är tillägnad henne och alla andra som är nyfikna.

söndag 3 februari 2013

Kamerun 2


Hej ni där hemma!
Vi är just nu i Kribi. Semesterparadis vid havet, typ 4 timmars bussresa från Yaoundé. Någon bokade ett super-lyxigt hotell, i alla fall enligt mina preferenser. Pool, strandläge, god mat. Dyrt i Kamerun, men inte så jättedyrt för oss. Sol och bad. Jag sitter mycket i skuggan som den blekfis jag är. Vi blev bjudna på en båttur ut till ett vattenfall av hotellägaren. Vattenfallet mynnade ut i havet vilket tydligen är unikt. Det var fint och jättevackert. Igår åt vi middag på fiskmarknaden och jag åt mitt livs godaste fiskrätt. När vi kom till fiskmarknaden kastade sig 4 kvinnor över oss och ville att vi skulle äta från just deras kök. Vi valde slutligen en av dem. Hon slängde upp några fiskar och räkor från dagens fångst och så fick man välja hur mycket man ville ha. Sedan fick man köpslå om priset. Därefter tog hon fiskarna till sitt kök och lagade ihop en kryddig saftig vit fisk som smälte i munnen. Till det stekta matbananer. Det var fin fint.

Imorgon ska vi åka tillbaka till universitetet. Och plugga lite. Det är lite oklart vad upplägget är för de kameruanska studenterna har redan läst klart sin farmakologikurs nu, så jag tror att vi kommer få lite privatlektioner av professor Ndikvum.

Många av oss ha klarat av vår första diarré nu och insett att man överlever, även om det är att föredra att åtminstone ha fungerade toaletter när det inträffar.

Kramar och ha det fint!

söndag 27 januari 2013

Kamerun 1


Jag har väckt upp den här bloggen till liv igen så att jag ska kunna dela med mig av några bilder. Idag har det regnat. Fast vi är här under torrperioden. Det blir ganska behaglig temperatur efter ett stort regn. Vi passade på att jogga en bit

Jag har inte bränt sönder min hud ännu. Jag har fått testa på de segregerade bitarna med att vara vit. Folk ropar efter oss på stan och vill att vi ska köpa allt. När vi sitter och äter på de lokala restaurangerna som inte är avskärmade mot gatan kommer människor förbi som vill ha en slant. Vem ska man ge, vem ska man ignorera? Unga killar stannar oss och ber om telefonnummer, de säger att vi är vackra och undrar om de får gifta sig med oss. Jag säger att jag redan är gift.

Vi pluggar kanske inte så mycket som man borde, men man blir ganska mörbultat efter en patologitenta så det känns välbehövligt att ta det lite lugnt.


Det finns mycket mygg här och dem bits. Men ingen av oss verkar ha fått malaria ännu.

Kram hejhej!

lördag 5 januari 2013

2 år.

Det har gått ett år till nu. 2 år totalt. Samma stad, samma, skola, samma program. Annan lägenhet, annan kurs.

Lite klokare och närmare doktor? Hm, ja, förhoppningsvis är det så. Jag kommer inte att kunna vara er personliga rådgivare ännu, men nyfiket kommer jag vilja veta fler detaljer för att kunna lägga ihop min egen bild över hur saker och ting hänger ihop.

Sjukdomar bankas in. Diagnostiska metoder försöker sig göra ihågkomna. Snart dags för ännu en tenta.

Efter den där tentan blir det en tid i Kamerun. Testa på livet som utbytesstudent i månad på en farmakologikurs. Har börjat tugga på malariaprofylaxet men tror inte att jag har blivit tokig ännu. Möjligtvis lite märkligare drömmar. Har börjat föra mailkontakt med en kontaktansvarig i Yaoundé och känner att det är lika bra att vänja sig av med svenskt och strukturerat och välkomna det lite mer, hm ska vi säga flexibla och spontana Afrika kanske?

tisdag 10 januari 2012

1 år

Hur gick det vägen? Det känns som en evighet sedan jag satte mig på nattåget hit upp. Och ändå inte. Det var nog inte grundplanen någon gång att hamna här. En blandning av slump, tur och lite vilja gjorde ändå att det blev just så.

Jag är ganska nöjd. Nej, jag är väldigt nöjd. Jag trivs, jag har det bra. Jag vill kräkas på att det är mindre än två veckor kvar till en tenta som jag inte ens riktigt har förstått ska bli av. Men jag trivs ändå. Någonstans i tentaångesten (som ändå inte har infunnit sig än) så njuter jag av att förstå hur saker hänger samman. Det känns bra att vara lite nördig och förundras över att saker går vägen när så mycket kan gå fel. Jag tror det är ett bra tecken.

Men trots att jag säger att jag är nöjd så skulle jag ändå kunna offra min högra hand för att känna mig helt ledig en solig dag då temperaturen är -4 grader. Då skulle jag ta mina längdskidor och en termos varm choklad och glida ut i naturen. Den soliga dagen kommer förhoppningsvis om två veckor.

söndag 4 december 2011

Post tenta

Jag skrev en tenta. Under tre och en halv timme präntade jag ner tre månaders förvärvad kunskap. Magontet fanns och lämnade mig inte riktigt förrän några timmar senare. Nu känns allt långt borta, magen gör inte längre ont och jag hoppas på ett positivt besked om två veckor. Annars är det väl bara att göra om och göra rätt.

Idag var en fantastiskt händelselös dag som kändes ganska välbehövlig. Känslan av att inte behöva göra just någonting är fin. Att gå ut och källsortera kändes som en prestation som rättfärdigade att man inte gjorde något mer ansträngande resten av dagen. I längden är sådana dagar ganska uttråkande, idag var det bara fint och underbart.

PUSShej

söndag 6 november 2011